Bekännelser, Skrivprojekt

Testläsning del 2, läsa samma manus som sina testläsare

Nu har alla testläsare fått sitt exemplar av Bekännelser! Flera av dem har redan kommit igång att läsa. Jag också. Och jag måste säga att det här med att läsa sitt eget manus och veta att andra gör samma sak – samtidigt, det plockar obönhörligen fram de mest kritiska ögon som finns när det kommer till att läsa sin egen text.

För bara några veckor sedan läste jag igenom Bekännelser och tyckte att det var riktigt bra 🙂 Magnus på Litteratursalongen läste samma version och tyckte på det stora hela att det var mycket lovande 🙂 Efter ett par vändor med ändringar var det dags för testläsarna att få säga sitt. Det vill säga nu.

Vad är det då som gör att det som nyss var bra, bara så där känns högst tveksamt? Förmodligen är det just det faktum att man inser att det faktiskt är andra som ska läsa ens text. Och då poppar de upp, frågorna och tankarna; Undra vad de tycker om det här? Är det här verkligen en bra inledning, eller skrämmer det bort läsare? Men herregud! Hur tänkte jag här? Vad ska de tycka?

Ja, ni som skriver kanske känner igen er.

Nu har jag hunnit halvvägs in i manuset och den värsta paniken har lagt sig. Boken är ju faktiskt ganska bra, trots allt 🙂 och jag ser faktiskt fram emot att få veta vad testläsarna tycker.

Och om du följer bloggen får du snart veta mer om vilka mina testläsare är och hur jag tänker jag när väljer vilken typ av testläsare jag vill ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s