Bekännelser, Skrivprojekt

Räddaren i Nöden

Vad göra när Den Stora Skälvan tar över redigeringsarbetet? När man sitter med manuset och känner att det något man vill förändra  – men inte kan komma på exakt hur det ska göras, när man ägnar större delen av dagarna åt det nya skrivprojektet, istället för redigering? Jo, man skickar manuset till Räddaren i Nöden 🙂

Ni som följer bloggen vet att jag just nu är inne på slutvarven med redigeringen av Bekännelser. Men jag märker att jag har svårt att följa mina egna råd som jag gav i förra inlägget. Jag skyller detta helt och hållet på orutin, att det är första gången jag är i den här situationen, att det är första gången jag har ett manus som faktiskt snart är Klart! (i alla fall klart nog att skickas till förlag 😉 )

Men allt det där är förstås ingen förklaring, bara ursäkter …

Så i ett försök att komma ur detta har jag skickat manuset till min alldeles egna Räddare i Nöden. En skrivarvän som jag vet kommer att läsa och tycka till. Ärligt och uppriktigt. Och det är det som är grejen med den här typen av skrivarvänner. Man kan lita på att de alltid säger vad de tycker. Och det är också det som gör dem till den allra bästa sortens skrivarvänner. Att de alltid – varje gång – säger exakt vad de tycker.

Och det är precis det jag behöver just nu.

Tack för att du finns, min alldeles egna Räddare i Nöden. Du vet vem du är 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s