Bekännelser, Skrivprojekt

Från bergochdalbana till sagotåget

Att jag just nu sitter och filar på mitt följebrev betyder att det är nära nu. Den sista skälvande genomläsningen av Bekännelser pågår och följebrevet växer fram. Så snart båda är färdiga går Bekännelser till förlag. Vilket är snart. Mycket snart. Vi pratar dagar. En vecka högst. Det känns overkligt och fruktansvärt nervöst. Ena stunden är det näst intill euforisk glädje över att vara klar och jag kan inte vänta tills jag får klicka på sändknappen. Andra stunder undrar jag var jag håller på med egentligen och tänker att jag kanske borde läsa en gång till, vänta lite längre innan jag skickar till förlag.

Mitt i den här bergochdalbanan ska jag nu författa mitt följebrev. Det finns mängder med råd och tips om vad man ska ha med i brevet och vad som inte ska vara med i brevet. Det finns minst lika många åsikter om brevets viktighet, allt från att det kan vara helt avgörande till om du får ditt manus antaget eller inte, till att det är ett sätt att kort förklara vad ditt manus handlar om.

Återigen är jag mycket tacksam att jag har Magnus på Litteratursalongen. Efter ännu ett mejl som andades mer eller mindre panik, föreslog han att vi kunde prata på telefon. Jag vet inte hur han gör det, men han har förmågan att få mig att se saker och ting på ett annat, mer lugnt sätt. Därför är jag nu (fortfarande) nöjd med Bekännelser och vet hur jag ska skriva mitt följebrev.

Men varför blir man så panikslagen när det närmar sig skick till förlag? Är det inte det är man har sett fram emot hela tiden? Hur är det för dig?

Efter att både Bekännelser och följebrevet är back-on-track bestämde jag mig för att ta en paus. Försöka rensa hjärnan helt enkelt. Och eftersom jag befinner mig i Åre finns mängder att välja på. Det är mest bara att gå utomhus. Igår var det en sådan där magisk höstdag, så jag tog med mig min downhillcykel upp på Åreskutan.

DSC_0583
Åreskutan = ett bra ställe att rensa huvudet på tankar.

Idag sitter jag bekvämt i Sagotåget istället för i Bergochdalbanan och det här med att skicka till förlag är väl inget konstigt 🙂

Vill du veta hur det går? Följ bloggen eller min författarsida på Facebook. Då missar du inga inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s