Skrivprojekt

Tillbaka på banan!

Jag är på banan igen!

Fast å andra sidan har jag de senaste två åren varit tillbaka på banan både en, två, tre, arton, åttiotvå och hundrafemton gånger. För det är så det blir när ”livet kommer emellan”, när ”saker och ting inte blir som man tänkt” osv osv osv… Det vill säga när stress, ohälsa och annat elände som hör till dessa två tar över showen.

Man ramlar av banan och får börja om igen. Och igen. Och igen. Och igen.

Men jag hoppas att det håller i sig, för jag har gett mig själv ett Mission Impossible.

Att ha en ny bok på bokmässan nästa år 💪

Det omöjliga i uppdraget är att jag började skriva på boken idag och att jag inte har någon som helst aning om hur länge jag är kvar på banan…

Och boken då? Ja, det är en fortsättning på Det handlar om oss och den här gången får vi följa Simon.

Nu återstår bara att se om jag kan göra en Ethan Hunt, för då ses vi (jag, du och boken) på Bokmässan 2020! (Annars ses vi efter den, för det viktigaste är ju att den blir skriven. Och för min egen del att jag blir kvar på banan)

Jag avslutar med en kortkort lista på några saker som gör mig glad 😊

– att vara ute i naturen

– när läsare hör av sig

– att det är kul att skriva igen

Vad gör dig glad?

/Åsa 😃

HG Osd

Spelar det någon roll?

Mitt pågående skrivprojekt utspelar sig på hockeygymnasiet i Östersund. Om allt går som det ska blir det en serie på sex böcker där man får följa Aron, Joel, Fredrik och Lowe, från att de börjar i ettan till att de tar studenten i årskurs tre.

Inför det här projektet har jag träffat en hel del hockeyspelare, tränare, ledare och elever på just hockeygymnasiet i Östersund och mitt bestående intryck av alla dessa möten är att alla, precis alla jag träffade, tyckte att det här var ett kul, intressant och spännande projekt.

Träning på hockeygymnasiet i Östersund

Den primära målgruppen är killar på högstadiet. Inte den största och mest läsvänliga målgruppen kanske, men för mig är de en viktig målgrupp.

Och nu kommer vi fram till varför jag formulerat rubriken som jag gjort.

Ibland när jag berättar om det här projektet får jag frågan om jag tror att det spelar någon roll att det är just jag som skriver om hockey, för killar. I den meningen att jag är kvinna och inte man. De här frågorna ställs alltid med uppriktigt intresse och det efterföljande samtalet är alltid väldigt intressant, men när jag startade projektet var det någonting jag aldrig ens reflekterade över.

Däremot gör jag det nu. Inte på den nivån att jag funderar på om jag ska slutföra projektet eller inte, för det kommer jag att göra, utan jag funderar på om det faktiskt spelar någon roll vilket kön författaren har.

Alla klassrum har en tavla, även när klassrummet är ute på isen.

Då, när jag träffade alla hockeyspelare, tränare, ledare och elever på hockeygymnasiet i Östersund upplevde jag inte en enda gång att någon av dem tyckte det var konstigt att jag var kvinna och skulle skriva om hockey. Istället upplevde jag det som att alla, utan undantag, tycket det var roligt att jag valt att skriva om deras värld och extra roligt att jag skulle skriva om just hockeygymnasiet.

Någon hockeyspelare lär jag aldrig bli, men skriva om hockey kan jag ju göra.

Men kanske är det så att för den tänkta målgruppen, killar på högstadiet, är det viktigt om författaren är en man eller en kvinna? Eller är det kanske så att det inte spelar någon som helst roll, utan det är innehållet i boken som är viktigast?

Jag lämnar frågan fri. Vad tycker du? Vad är dina erfarenheter?